Good to be back! :)

Nu har jag och Adam varit vid Axamo och motionerat och jag känner mig lycklig :) För jag har dragit mig för att springa, sprang en gång i våras och det gick okej, men hade lite ont i mina ljumskar, men inget jag inte kunde leva med :P Men med tanke på hur länge jag hade ont i ljumskarna (1 års vila och rehab som min läkare ordninerade hjälpte inte ens) så var jag rädd att jag skulle slita upp det igen den dagen jag började sticka ut och löpa :P Så på lite mer än 2 år, har jag endast sprungit utomhus 2 ggr :P 

Det är nämligen så att jag under min handbollstid lyckades skaffa fina slitningarna på senorna i ljumskarna vilket gjorde att jag hade så ont att jag ibland ville gråta under träningar och matcher, och som den härliga människa jag är (eller som den idiot jag är) så fortsatte jag alltid träna och spela oavsett hur ont det gjorde :P Så den dagen jag tog uppehåll från handbollen så skulle jag alltså "vila/köra rehab" ett år för att det skulle läka. Men när det går ett år så hade det inte läkt och jag drog upp skadan gång på gång så jag blev rädd för att springa kan man säga, men idag när jag sprang så gjorde det inte ont alls och det var så skönt!

Jag sprang 4.7 km fast med vissa korta pauser, som till exempel när jag upptäckt att min mobil inte längre låg i min ficka :) Hade nämligen snubblat till på vägen (okej, fallit handlöst över en rot) och då måste den åkt ur min ficka :P Men precis när jag skulle vända för att jogga tillbaka så kom det en man och i handen hade han min mobil, så jag slapp vända och kunde springa vidare och det tackade jag honom för :) Mitt flås är naturligtvis inte som under den tiden då jag spelade handboll, och jag gillar inte att springa själv, men jag är riktigt nöjd med dagens insats, för nu vet jag att jag verkligen kan bara jag vill och det ska jag helt klart spinna vidare på! Good to be back, det får vara dagens mening ;)

Lycklig och nöjd :)

P&K!